Då var vi i mål igen……

diplom_spar2Tiden går fort när man har roligt sägs det. Nu har vi tagit en ny examen i vår spårutbildning. Fokus har varit på ID-spår samtidigt som vi givetvis vill bli bättre på att spåra rent generellt. Utvecklingen har väl kanske inte gått lika fort som i början. Det filas ju en hel del på olika detaljer, men som helhet har vi givetvis blivit ett bättre spårekipage. Det vi har saknat är kvalitet på hemmaträningen. För att få till det när det gäller ID så krävs en hel del figuranter av olika slag. Jag har inte haft tillgång till någon träningsgrupp med likasinnade vilket har haft inverkan på träningskvaliteten. Av den anledningen kommer vi sannolikt inte att gå vidare med spårutbildningen. Vi kommer givetvis att träna spår och försöka upprätthålla de kunskaper vi tillskansat oss. Jag är evigt tacksam att få ha Lennart Wetterholm och hans team på HundCampus som lärare och inspiratörer. Den vassaste i landet, det vågar jag påstå. Det Lennart inte vet om spår och spårträning är inte värt att veta.

Vi kommer ändå att fortsätta träna ID, nu också i kombination med drogsök. Drogsök har vi startat med och vi har idag markering på ett flertal preparat. Det är lite enklare att träna och är perfekt inomhusträning i vinter. Här har vi egentligen inga direkta mål, men kanske kan vi komma ut på skarpa sök när vi kommit lite längre i träningen. Xtrimma älskar den här typen av träning när hon får skanna av ett rum eller någon annan yta på jakt efter de preparat vi tränar för tillfället. Vi har vårt träningsrum på övervåningen i huset och så fort jag kommer hem går hon och ställer sig vid trappen med önskan att få gå upp och träna. Det blir givetvis ett pass så gott som varje dag. Men vi hinner också med våra skogspromenader tillsammans. Extra häftigt nu när höstfärgerna exploderat och vi haft en fantastisk september. Jag ser inte fram emot vinter, kyla och snö, men jag vet att för Xtrimma kvittar det. Bara vi är tillsammans så får det gärna både åska och storma. Hon är helt enkelt världens bästa kompis oavsett väder och andra omständigheter.

Annonser

På´t igen!

Selat av efter ett spårpass på 1,5 timmar.

Selat av efter ett spårpass på 1,5 timmar.

Då har vi kört ett pass på HundCampus igen med spårteamet. Sommaren har varit ganska lugn ur träningshänseende. Visst har vi spårat, men mest för aktivering och inte för så mycket träning/inlärning/utveckling. Det klart att all spårning till viss del är träning, men för att nå inlärning krävs mer av planering och samtidigt utmana.
ID-träningen har vi upprätthållit via markering av olika material. Där börjar Xtrimma bli ganska säker.

Men nu var vi tillbaka för några dagars gnuggning på HundCampus. Först lite uppmjukning från skoltiden, nämligen att förhålla sig till karta och kompass i dessa GPS-tider. En för många bortglömd kunskap som kan vara bra att kunna när man ska ut i okänd terräng utan telefontäckning.
Fokus denna helg har varit spårupptag/riktningsbestämning och uthållighet. Upptag på olika underlag och med olika lång patrullering (sträckan från ”hitta spår-kommandot” till själva upptaget). Den kan bli lång, flera kilometer i skarpa situationer. Nu pratar vi om 20-30 meter. Jag skulle vilja säga, utan att sticka ut hakan för mycket, att Xtrimma är väldigt säker när det gäller riktningsbestämning. Jag skulle vilja påstå att hon nästan är 100-procentig. Det var länge sedan hon tog bakspår i en upptagsövning. Men vi har också tränat detta väldigt mycket i olika situationer. Jag har svårt att förstå hur statistiken kan se ut som den gör, där nästan hälften av alla tävlingshundar tar bakspår vid spårupptag. Kanske en träningsfråga.

Söndagen bestod av en uthållighetsövning. Ett blint spår i blandad terräng meden spårtid på cirka 1,5 timmar inklusive pauser. Här kommer Xtrimmas osäkerhet och ständiga uppmärksamhet fram som ett störningsmoment. Långa sträckor gick längst en trafikerad väg vilket påverkade henne en del. Uppmärksamheten skapar okoncentration på uppgiften vilket leder till slarv där hon ibland kliver över vinklar. Hon spårar med hög precision och full motivation även när hon blir trött, men hennes fokus brister ibland. Här krävs en hel del ytterligare träning.

Nu kommer det även att bli drogsök. Första passen sker i plattformen.

Nu kommer det även att bli drogsök. Första passen sker i plattformen.

En helt ny grej är att vi nu även kommer att träna in olika droger. Det ska bli kul. Vi har redan börjat på cannabis/hasch. Det tar inte många minuter att få henne att peka ut en ny doft när vi börjar i plattform. Därifrån är det dock en bit till att bli säker och ta doften i alla olika sammanhang. När vi väl har satt en doft är det ganska enkelt att träna in en ny.

Kombinationen ID och drogsök kan vara nyttigt att ha. Tänk att man hittar en gömma med insmugglade droger på exempelvis ett behandlingshem. Kan man sedan få doft från de intagna kan hunden sedan peka ut vem som är den skyldige till gömman. Det ger en extra dimension till söket och ytterligare en bild av hur vi kan ta hjälp av våra hundar. Visst är det fantastiskt.

Spårläger

Xtrimma spårar över torget i Hällefors med full koncentration

Ett optimalapår kan exempelvis gå över ett torg där människor befolkar parkbänkarna.

Precis hemkommen från en veckas spårläger på HundCampus. Ett läger som ingår i den ID-utbildning som vi slutför i september. Eller slutför vet jag inte. Vi kommer med all säkerhet att fortsätta träna spår med ID-inriktning även fortsättningsvis. Det är ju nu det börjar bli kul. Vi har kommit en bra bit på väg, men vi har mycket mer att lära, den saken är klar. Målet är ett operativt sökteam.
Ett litet problem vi har är att träningen på hemmaplan inte blir så kvalitativ som man kunde önska. ID-träningen kräver en hel del resurser då vi inte klarar oss utan flera figuranter/träningskompisar för att kunna utföra kvalitativa övningar. Vi saknar ett träningsteam. Nu blir det mycket träning på egen hand vilket gör att vi inte går framåt lika fort som jag skulle önska.
Nåja, det är bara att gilla läget och göra det bästa av saken. Vi har ett bra doftbibliotek till hjälp att genomföra lite olika ID-övningar. ID-spåren får vi genomföra de helger vi är på HundCampus.
Under lägerveckan har Xtrimma varit lite orolig och hon har stundtals matvägrat. Har räknat ut att hon nog varit lite skendräktig. Det har dock inte stört själva träningen nämnvärt.
Vädret under veckan har varit blandat, ganska mycket vind, lite regnskurar och en ganska behaglig temperatur. Att läsa vind är en viktig del i träningen ju duktigare hundarna blir. Vind kan ställa till med en del spratt om man inte har full koll. Särskilt med hundar som lärt sig ta information från små mängder molekyler.

Så gott som samtliga övningar vi genomförde under veckan har haft ID-karaktär. Vi genomförde också ett vad vi brukar kalla för optimalspår. Ett spår som innefattar alla typer av svårigheter. Olika underlag, olika miljöer och olika typer av störningar. Det är kul att se Xtrimmas utveckling när det gäller störningar. Vi kan nu spåra rakt genom samhället utan att det påverkar henne nämnvärt. Tidigare hade hon svårt för allt som rörde sig och som gav starka ljud.

Xtrimma har blivit väldigt säker när det gäller att välja bort störningsspåren vid ID-övningarna. Vi kan lägga upp spår från både människor och hundar som hon ignorerar när hon fått smellerdoft från det spår hon ska ta upp. Hennes upptag och riktningsbestämningar är exakta. Hon jobbar bra på alla underlag men skulle behöva lite mer träning på blinda spår så att hon får ta fullt ansvar. Det blir alltid lite för mycket medveten eller omedveten styrning när man går egna spår.

Vi har även börjat att träna ID på luftburen vittring.  Något vi ska utveckla mer framöver. Vi fick till en bra övning där störningen bestod av luftburen vittring från ett flertal figuranter längst spåret med vint in mot spåret. Något som inte störde Xtrimma.

När vi kom hem fick vi en extra utmaning då vi åkte ut på ett ID-sök på en bortsprungen hund. När vi kom ut till platsen hade hunden varit borta i två dygn, men hade eventuellt setts på en plats någon kilometer från där den rymde p g a att den skrämdes av en annan hund. Då vi inte tidigare sökt på hundar är jag väldigt ödmjuk när jag summerar vad vi fick till.
Vi fick några leksaker att ta doft ifrån. Vi gjorde en perfekt ID-kontroll inför söket där jag kan se om hon tar upp vittring från smellern. Vi gjorde några rutsök kring platser där hunden eventuellt varit. Några hundar som inte har ID-utbildning hade markerat ett par platser, men när väldigt många människor sprungit omkring och letat får man ta sådana markeringar med en nypa salt.
På en plats hade man ställt ut mat till hunden och i närheten visade Xtrimma stort intresse.  Det blev fullt drag i linan rakt upp i skogen. En väldigt snårig och svårforcerad skog. Xtrimma visade också stort intresse vid några mindre rotvältor, men någon hund hittade vi inte. Jag kan inte vara helt säker på att det var den försvunna hunden hon spårade, det kan ha varit något annat djur som varit framme och ätit av den utlagda maten.
Som helhet gjorde ändå ett väldigt bra jobb. Hon patrullerade långa sträckor där vi letade ingångs- och utgångsspår i olika terränger. Jag hoppas ändå att man till slut hittar hunden.
Vi kommer framöver att träna lite mer på identifiering av just hund och förhoppningsvis kunna göra lite mer nytta vid sådana här tillfällen.    

Bestämma åldern på spåret

Kan hon ta det färskaste spåret?

Kan hon ta det färskaste spåret?

Tänk er följande scenarie. Gamla mor Stina är plötsligt försvunnen. Hon bor i en liten stuga i utkanten av ett skogsbryn där hennes vardagspromenader sträcker sig till postlådan på morgonen samt runt i sin trädgård. Ibland tar hon en lite längre promenad bort mot skogen för att plocka bär och svamp, ibland längs vägen bort mot sina närmsta grannar. Nu är hon alltså borta och du har fått uppdrag att med din hund göra ett sökförsök. Du får reda på hennes normala rörelser och ska ta ett beslut hur du ska lägga upp ditt sök. Kring hela hennes hus och på de vägar hon använder finns ju hennes spår och dofter i ett enda stort virrvarr hit och dit. Tänk om du då kunde lita på att din hund alltid valde det färskaste spåret, visst vore det mycket enklare att lita på eventuella spårupptag som hunden gör och mycket enklare att hitta mor Stina. Många hundar gör detta naturligt. Det ligger lite i den nedärvda överlevnadsgenetiken. Nå, kan man då testa detta? Självklart. Det var vad vi bland annat gjorde vid det senaste träningstillfället på HundCampus.
Vi startade från en ankarpunkt och lade upp tre olika spår ut från den punkten med olika liggtid. Viktig att det är en ganska markant skillnad mellan spårens ålder. Tar en stund att lägga upp övningen. När allt är klar gör vi spårupptag på alla de tre olika spåren. Säg att det äldsta är 10 timmar, näst äldsta 5 timmar och det yngsta 1 timme. Först det äldsta, sedan det näst äldsta och sist det yngsta. När detta är gjort återvänder vi till ankarpunkten där de tre spåren utgår ifrån. Nu får hunden göra ett eget val. Väljer den det yngsta får den spåra ut och i slutet kanske det finns en fin belöning i form av en lekande figurant eller något annat kul. Detta upprepas ett antal gånger vid varje träningstillfälle för att hunden ska lära sig att välja det färskaste spåret. En kul övning.

Vi har också tränat på att ta doft från olika saker för att i liknande situationer kunna göra riktiga spårupptag. Man kan tänka sig ett liknande scenarie som ovan, men där mor Stina tagit cykeln till något hemligt svampställe och där irrat bort sig. När vi hittar cykeln ska hunden kunna ta doft från styre och sadel för att därefter hitta spåret ut från cykeln och därmed förhoppningsvis kunna följa ett spår fram till mor Stina. På samma sätt från en bil där vi tar doft från pedaler och säte.

Utöver detta har vi hamnat i en liten svacka vad gäller Xtrimmas spårsäkerhet. Det började efter hennes senaste löp, men jag kan inte säga att det verkligen beror på just löpet. Det ser ut som hon är mindre motiverad. Slarvar genom att kliva av spåret och nosa på en massa annat kul. Kliver över vinklar där hon tidigare varit idiotsäker. Kan ställa sig och bara titta rakt ut i luften och sedan bitvis spåra riktigt bra. Vi har en utmaning att ta tag i. Detta är lite frustrerande, men på samma sätt en skönt bevis på att vi inte har med maskiner att göra utan individer av kött och blod som, precis som vi själva, har dagar där vi inte presterar max. Vi har, som sagt, en utmaning och jag gillar utmaningar.

Mer träning och födelsedag

Spårövning gamla spår

Spårövning gamla spår

Då har vi varit på en ny träningshelg på HundCampus. Vi är också mitt i ett löp, men det har inte hämmat hennes träningslust. Tidigare i månaden har vi haft 10 dagar med hälta och smärtstillande vilket har gett oss båda en liten paus från spårträningen. Dock har vi kört lite ID-träning inomhus. Just idag, den 28/4 fyller Xtrimma 2 år. Det känns helt otroligt att vi hunnit med så mycket. Vi har ju nu tränar kvalificerat i ett och ett halvt år med precisionsspår och sedermera ID. Låt vara lite lugnt i början.

Den senaste helgen var det fokus på ID och lite äldre spår. Bilden du ser ovan är en övning som bygger på att hunden successivt ska ta äldre och äldre spårupptag. En motivationsövning som ger hunden erfarenhet i att klara färre och färre molekyler genom att koncentrera sig och lära sig ta mer och mer information i varje sniff. Som vi vet tar hundar enkelt riktigt gamla spår, men inte bara sådär. Det måste tränas och ge vi måste ge hunden nya erfarenheter. Ett sätt är denna övning. I detta fall 11 spår där det yngsta, längst ner är 2 timmar gammalt, sedan en upptrappning i liggtid upp till det äldsta som här är cirka 75 timmar. De olika färgerna symboliserar två olika spårläggare. Som synes går spåren också åt olika håll. Upptaget ska givetvis gå åt rätt håll. Det tränar vi också specifikt i olika sammanhang. Vi vill inte ha några bakspår.
Hunden släpps på längst ner och i detta fall är spåret noga utmärkt så föraren tydligt kan se och berömma hunden i exakt rätt läge när den gör sin analys och väljer rätt håll. Sedan vidare till nästa och tro det eller ej, men hundarna klarar på detta sätt, när en sakta nedtrappning av informationen sker, väldigt gamla spår.

Bjuder Isolde på leverpastejtårta

Bjuder Isolde på leverpastejtårta

I Xtrimmas fall så gäller ju ID-upptag. I vårt fall denna gång de blå spåren som bara var 4 stycken av dessa 11. De andra sju var av en en annan spårläggare. Xtrimma får innan starten en smeller (doft av spårläggaren), i detta fall från en handske och för att se om hon uppfattat doften gör jag en ID-kontroll. Jag lägger ut ett antal föremål framför henne varav ett har samma doft som smellern (behöver inte vara av samma material eller utseende). På kommandot ”visa” ska hon markera det rätta kontrollföremålet. Då vet jag att hon uppfattat informationen i smellern. Sedan släpps hon på med kommandot ”hitta spår”. Det blir en kort patrullering fram till första spåret och hon ska absolut ignorera de spår från den andra spårläggaren. De ska hon bara gå över.
I denna övning gick det mycket bra. Underlaget var ett gräsbevuxet fält där det gått mängder med vilt, så störningsdofterna var givetvis stora. Xtrimma var också lite störd på mitten av fältet och hade lite problem med spår 2 och 3. Upptagen var en liten aning tveksamma. Dock tog hon klockrent det sista spåret som var kring tre dygn gammalt. Hon ignorerade samtliga ”röda spår” under hela vägen fram.

Man kan också göra övningen från det andra hållet. Då blir det mer av en kontrollövning. Hur gamla spår kan min hund ta? Det är inte säkert att de tar de äldsta då om de inte är riktigt erfarna av att ta upp lite information. Börjar man med det yngsta får de med sig informationen, om än nedtrappat, och är de bara koncentrerade tar de, som sagt, mycket gamla spår. Jag har tidigare varit med och tagit över 100 timmar gamla spår.

Xtrimma är fortfarande ung, idag fyller hon 2 år. Jag är säker på att hon kommer göra stora framsteg det närmaste året framför oss i denna träning i takt med att hon också mognar mer och mer. Hon har idag fortfarande lite problem med koncentrationen vid vissa tillfällen och kan tappa spåret av den anledningen. Men hon kan också spåra väldigt noga i fler kilometer på olika underlag utan att lyfta på nosen från marken en enda gång.

Träningen går vidare. Uthållighet och koncentration tillsammans med säkerhet i ID-träningen är de fokus som nu gäller.

En helg full av utmaningar

 

Med nya tjänstetecknet för ID-hund.

Med nya tjänstetecknet för ID-hund.

Då har vi genomfört ännu en träningshelg på HundCampus. Den här gången hade våra lärare och instruktörer helt och hållet fokuserat på utmaningar. Något som givetvis är nödvändigt för att komma vidare. Samtidigt har vi sett över alla våra rutiner och träningsritualer. Allt för att underlätta så mycket som möjligt för hundarna vid inlärningen. Det är lätt att börja slarva med rutiner kring inlärning när man kommit en bit.
En par av de tuffaste övningar jag hittills varit med om genomfördes. Den ena i bäckmörker i en fruktansvärt tuff terräng och den andra under en väldigt blåsig förmiddag med tuffa förutsättningar:
1. Kvällsövningen i mörker gick genom en mycket svår terräng, helt blint, men med lite stöd av en lärare. Spåret cirka 6 timmar gammalt. Xtrimma hade ett flertal tapp, men fick jobba mycket självständigt och löste problemen i samtliga fall. Några gånger med lite extra hjälp från läraren. Det var också en erfarenhet. Att backa och göra återupptag vid en plats vi visste att vi hade spåret har vi gjort förut, men att göra det helt blint var nytt. Här gäller det att kunna läsa sin hund och se när upptaget sker. Xtrimma var väldigt trött när vi kom i mål. Vi tog alldeles för få pauser, vilket också var en erfarenhet att ta med sig.

2. Ett spår lades ut som var en knapp kilometer lång. Underlagen var grus, gräs och asfalt. Terrängen medeltuff. Liggtid ca 3 timmar. Vädret var uppehåll med halv storm i vindarna. Spåret innehåll cirka 60 st 90-gradersvinklar. Spåret delades upp i fyra avdelningar. Två ekipage fick två avdelningar vardera. De gick sina spår växelvis. När alla fyra spåravdelningarna var genomförda var de vår tur. Vi fick en smeller från spårläggaren och gick sedan hela spåret efter att de andra var klara. Då fick vi ett cirka 3 timmar gammalt spår där två hundar och två förare redan gått spåret. Under alla dessa fötter låg ju fortfarande originalspåret kvar. Hur det gick? Ja, ganska bra faktiskt. Den första delen var väldigt utsatt för den starka vinden vilket försvårade arbetet med de många vinklarna. Doftmolekylerna dansade ju runt överallt så det var svårt att fastna i spårkärnan. Dock störde inte de andra hundarnas vittring speciellt mycket. Den andra delen av spåret låg mer i lä och var starkt kuperad. Det gjorde det hela lite enklare för Xtrimma som kunde följa spåret hela vägen ända ute i vinklarna. En tuff utmaning som krävde både maximal koncentration och uthållighet. Under en sådan övning är pauserna viktiga. Något vi måste träna mer på. Xtrimma vill gärna iväg och kan därför ibland bli lite slarvig.
Det svåraste av allt när det gäller lite tuffare spårövningar är att få hunden i precis rätt sinnesstämning. Inte för loj, inte för het. Givetvis väldigt individuellt för varje ekipage.
En annan övning var ett blint spårupptag. Ett inbrott hade skett. Vilken väg tjuven gått ut var känt. En tappad handske blev vår smeller. Det var bara att lägga upp en strategi och sedan försöka hitta spåret. Det är helt annorlunda att jobba helt blint, men efter lite hjälp av instruktörerna hittade Xtrimma till slut tjuvgömman. Det här är något vi måste öva på väldigt mycket mer.

Hämta doft från bilpedaler

Hämta doft från bilpedaler

Vi tränade återigen på att ta doft från en bil (pedaler, golv, säte) för att sedan ta upp ett spår från bilen. Även här krävs viss stadga i övningarna vid inlärningen. Allt från patrulleringen fram till bilen, påsättning av spårsele, smellersignal samt handtecken vid upptag. Allt ska sitta i ryggmärgen så det är bara att ta sig in i träningsbubblan.
Vi spårade även inomhus, nedför trappor, på vinden och i korridorer där mängder av människor och hundar dagligen passerar. Här är det inga problem. Xtrimma har lärt sig att diskriminera störningsspåren och fokusera på det spår som anvisats.
Ja, träningen går vidare, Xtrimma fyller 2 år i april och har nu tränat avancerade spår och ID i mer än halva sitt liv. Vi är långt ifrån klara, men vi är en bit på väg tack vare de bästa lärarna man kan tänka sig med Lennart Wetterholm i spetsen.

Jag måste säga att jag är imponerad av de som lär ut ID på fyra tillfällen och kan certifiera sina hundar därefter. Kurser jag sett på nätet. Nej, det är tyvärr inte möjligt, så det finns viss tragik i att man tror sig ha färdigutbildade och certifierade hundar efter så kort inlärning och träning. Det är helt enkelt inte möjligt.

Det är med stor ödmjukhet jag inser att ju mer jag tränar med min hund och ju mer jag lär mig som förare, desto mer inser jag hur lite jag egentligen kan. Vi varje svar på en fråga dyker minst två nya upp. Jag är glad över att jag fått den insikten att hundträning består inte av en massa quick fix. Det är ett gediget arbete som kräver en hel del kunskap och förståelse för hur min hund fungerar, hur varje hund fungerar då de alla är individer.

Xtrimma_husseMen allt är inte bara träning och inlärning. Det är vänskap, kärlek och tilltro till varandra som är kryddan.

ID-träningen utvecklas ytterligare….

Hämta doft från bilpedaler

Hämta doft från bilpedaler….

Senast vi var på HundCampus för träning tog vi detta med ID-träning till en ny nivå. Grundprincipen är ju att ge hunden en doft via en så kallad smeller för att sedan hunden ska ta upp eller markera något med exakt samma doft. En lek som hunden efterhand lär sig, men som kräver mycket träning för att få full säkerhet. Det vi tidigare gjort är att markera en pryl bland många andra, exempelvis strumpor eller något liknande. Något som kan ses i filmen från förra inlägget. Detta kan man utveckla ganska långt. Helt klart är att det också ska tränas i många olika miljöer. Det blev jag varse vid vår senaste HundCampushelg. Efter att ha tränat jättebra hemma så skulle vi genomföra samma sak på HundCampus. Låt vara med andra föremål, andra dofter och i annan miljö. Helt plötsligt kunde inte Xtrimma någonting. Hon fattade inte alls vad vi sysslade med vid första träningspasset. Ni som tränar hund förstår nog precis vad jag menar. Träningen funkar utmärkt på appellplanen på hemmaklubben, men så fort man kommer till ny miljö har man en novis i kopplet. Detsamma gäller här. Nu kom hon igång allteftersom, men det blev till en ny tankeställare när det gäller träningsupplägget framöver.
Nåja, nästa steg vi tog var att inte ta doft från en ”vanlig” smeller utan från ett dörrhandtag. Tanken är att kunna identifiera vem som senast gick

.....eller från ett dörrhandtag

…..eller också från ett dörrhandtag

igenom dörren. I träningen tog vi doft från dörrhandtaget och lät hundarna gå in i rummet och markera en sak på golvet med samma doft. Först i samma material som handtaget. Därefter ett helt annat material. Sakta men säkert förstod Xtrimma leken och så var detta inte svårare än tidigare övningar.

...eller ett säte

…eller ett säte

Då tog vi ett steg till. Nu skulle Xtrimma ta doft från en bil (pedaler, golvmatta och säte) för att sedan spåra föraren som gått ifrån bilen. Det skulle ju kunna vara en bortvirrad bärplockare som lämnat sin bil och sedan gått vilse. Visst kan man spåra från bilen utan att använda ID-hund, men så fort det rört sig människor och djur i samma omgivning blir det mycket säkrare om man kan ge hunden den doft de ska söka, i detta fall ett spår från bilen. Först gjordes detta enkelt med bara ett enda spår. Sedan lades det till en massa störningsspår. På kommandot ”sniff” har Xtrimma fattat att hon ska ta in den doft hon anvisas, numera på olika material och saker, som exempelvis bilpedaler. Även detta fixade hon, även om vi behöver mängder av mer träning för att bli säkra.
Vi har också spårat en del nu när det finns olika underlag och temperaturer. Det är kul nu att kunna lägga spår i stort sett var som helst. Is, gräs, asfalt, jord, snö, det kvittar.
Så träningen går vidare. Snart är det dags för en ny helg på HundCampus. Vi går sakta men säkert framåt, men det tar tid att bli riktig, riktig bra. Nu längtar vi till sommar och värme, eller det är nog mest jag. Xtrimma skiter fullständigt i vilket väder det är, bara hon får ut och jobba, men så är hon ju en äkta vänerboare, eller hur Gunnel ;)……